Jag vet inte vart jag ska ta vägen, bara sitter och väntar, varför finns man ens för? :'(
Idag och igår har jag suttit på samma fläck så fort jag kommit upp på mitt rum. Jag har varit rädd för att skada den lilla skönhet genom att trampa på honom som jag hittat men inte tror kommer att klara sig så länge. Jag gav honom muffins och blommor men inget hjälper. My beauty.
Andra är ledsna jag är ledsen, vad ska man göra. Allt känns så omöjligt plötsligt. Man suger på fotografering, man är värdelös på att köra gokart, man kan ingenting, förstår ingenting, vet ingenting. Jag är värdelös och känslig och konstig.
Du är inte alls värdelös, känslig och konstig, du är mänsklig och jag älskar dig <3
SvaraRadera<3...jag va så ledsen och försökte då tänkta på nått bra och positivt. Då började jag tänka på oss. När vi var mindre och du tog upp mig till ditt rum och så hade vi hällt upp det vi ville dricka i varsin flaska och så gjorde vi din säng perfekt för att sitta i för att sedan sätta på en disney-film. Det gjorde vi några gånger och det var verkligen kul.
RaderaKom också och tänka på när du skrattade och sa att jag hade sån bra humor när vi satt på bussen in till Edeby. Jag skojade nått om att mosa ett kryp och typ dra det i håret eller nått. Kommer inte ihåg vad det var riktigt, om det var från Lejonkungen eller om det var något jag hittade på själv. Men jag kommer ihåg att du skrattade och din mening som fick mig att känna att jag kan visst va rolig ibland.
Så fina minnen, tänker på dig! KRAM<3