Helt sjukt vad helgen varit svängig. Mådde så jävla dåligt psykiskt under lördagskväll och kunde inte ens hålla tårarna inne. Trött på allt och den där hemska distansen mellan mig och Magnus. Jag pallade verkligen inte mer. Usch och det fortsatte även på söndagsmorgon och jag visste fan inte var jag skulle ta vägen. Jag ville bara försvinna. Jag ville inte mer.
Men som en handvändning så satt jag med varma känslor på söndagskväll då allt hade gått så himla fort. Helt obeskrivlig, underbara några enstaka timmar. Från att ha små planer som nu blivit till att kolla lägenhet om två veckor. Obeskrivligt, tankarna bara flyger runt och känslorna börjar komma tillbaka och även hoppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar