r.i.p stöttandet behövs och det finns

Japp igår när jag och magnus precis kommit hem från malmö så drog vi till ica för att handla lite mat. Ringde då Andreas eftersom att han hade ringt någon timme tidigare utan att jag hade märkt något. Han berättade att eva hade gått bort ='( Livet är så orättvist, hon var ju en av dom positivaste människorna och det gick alltid och prata med henne. Ringde till varandra ibland om nått behövdes eller om hjälp skulle behövas. Hon hade världens finaste familj som hon nu tvingades skiljas ifrån. Helt sjukt att allt gick så himla fort.
På vägen hem sen ifrån ica i bussen trodde jag att det skulle brista för mig men nej som tur va inte jag höll mig och jag hade an stöttande pojkvän brevid mig som höll om mig. Sen när vi kom hem så fanns han där hela tiden, han diskade, lagade mat och erbjöd sig till o med o gå o handla om det var något jag ville ha. Aww så himla skönt att han fanns där<3 Det var inte mycket snack men det kändes som att närheten gjorde det hela ändå. Tänkte på henne hela tiden men lyckades koppla bort lite under tiden vi kollade film men sen kom det igen. Men magnus fanns där även om han tillslut vart trött o somnade.


Älskar dig magnus<3
Ha det bra eva<3