Jag visste att nått med flytten skulle gå snett. För i mitt liv skulle det bara vara för bra för att va sant om allt gick som smort. Helt plötsligt får jag inte ner nått av det jag äger till våran framtida lägenhet. Antingen är det att få hjälp men med betalning av gengäld och massa onödiga jobbiga diskussioner innan flytt. Eller så får jag ta det som ska med på ryggen bokstavlig talat. Jävla skit. Jag som trodde att det fanns ett stöttande tredje alternativ men nehe det fanns det då inte. Ne för det var tydligen inte naturligt...Måste saker och ting vara naturligt då? Kan man inte gå sin egna väg och inte göra som alla andra?
Fan jag vet inte hur de här ska gå alltså.
Jag vill ju flytta ihop med Magnus inte in hos Magnus. Jag vill ha mina grejer där också. Jag offrar redan så himla mycket. Kan jag inte få lite stöd tillbaka?
Tänk om man kunde få magrutor av att gråta. Fan vad jag skulle va snygg just nu i så fall. Lite tröst ätande på ett par chicken nuggets hade inte alls suttit fel nu. Eller på en grön sparris. Fan ta de här. Lite curry till nuggetsen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar