Idag ringde det, dolt nummer men jag svarar ju alltid ändå.
"Hej de e ellinor?"
"Hej"
".................*?*"
"Hej"
"Men det är ju du! Det ju du!"
Omg jag blev så lycklig och jag började gråta med en gång. Jag trodde aldrig han skulle ringa på hela resan eftersom att han inte gjort det under den veckan som gått. Men det gjorde han. Han ville kolla så allt va bra med mig och han berättade att de va vid poolen i Florida nu och att han i New York köpt skor och kläder. Hans bror låg vid poolen och sola och hans föräldrar va ute på promenad. Allt verkade soft men det blev bara ett samtal i 5 min. Oh det gick så otroligt fort, och det va så lidelsefullt men ändå skönt på samma gång. Att få höra nått utav honom samtidigt som man vet att det är idag två veckor kvar innan han kommer hem igen. Jag är så rädd att han ska känna att han har det bättre utan mig men när jag skrev det till honom så skrev han tillbaka att han har det bäst med mig och ett litet hjärta på det. Jag oroar mig väl i onödan men ändå är det största rädslan just nu.
Längtar tills han kommer hem...haha något han föreslog va att vi skulle ha kramkalas när han kommer hem igen och det sa jag att jag absolut inte tackar nej till. Kram♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar