onsdag 8 februari 2012

Något som kan va bra att veta om man inte redan vet det

Ja, mitt självförtroende är inte det bästa som flera säkert vet. I femman började jag med att alltid bära tjocktröja. Jag gick alltid i tjocktröja för i det kända jag mig tryggare. Jag har skämts över mig själv och gör fortfarande. Jag hade tjocktröja för att försöka dölja min storlek som jag hade. Det va ju inte alls bra för då blev jag annorlunda och annorlunda personer får väldigt lätt elaka ord emot sig.
 Jag såg mig som väldigt tjock och jo det kan man säga att jag var jämfört med nu. Inte bara tjock utan också väldigt ful. Min mamma var inte heller stöttande "Du är tjock ellinor, du borde söka upp en läkare". Då blev jag väldigt ledsen och tittade på mig själv i spegeln och sa till mig själv "Du är tjock och ful". Idag är jag arg på henne för att hon sa så. Hon kunde ha uppmuntrat till promenader och frågat om jag velat hållit på med nån sport eller frågat om vi skulle göra nått för att röra på oss. Jag var ju trotts allt inte så gammal. Så som jag nu känner om den situationen önskar jag att jag kunde känna då istället för att trycka ner mig själv ännu mer även om jag fortfarande kan trycka ner mig själv.
Men iaf jag gick alltid med tjocktröja för att täcka mina armar och mage och för att det inte skulle sitta tight. Detta fortsatte och fortsatte men sen började jag i ettan på gymnasiet och ville ha en förändring. Jag vill kunna gå som alla andra, i fina kläder och ha den känslan av att jag inte behöver hålla mig för magen eller nått annat för att dölja mig själv. Jag började tänka om, gick ner i vikt och jag bestämde mig för att en dag bli fin och vacker och en dag skaffa en bättre bild av mig själv. Folk reagerade, speciellt dom på gokartbanan eftersom att där är det ett vinter uppehåll som gör att man inte ses på en tid vilket gör att det sen är lättare och se en förändring. Och dom sa att jag blivit smalare vilket fick mig att le, att vilja fortsätta och få ännu mer positiva kommentarer och bli ännu finare.
Jag kan själv inte fatta det. Byxor man kom i då och sen växte ur kan jag nu ha utan problem. Jag har gått ner 20 kg och jag jobbar fortfarande på det. Dock är mitt självförtroende fortfarande inte så stark. Klart jag blir sjukt glad för fina kommentarer som att folk sett att man blivit smalare men också annat som "fin tröja" eller till och med "köpt en ny tröja". Det får mig att känna mig sedd. Och "fin tröja" får mig att känna att jag gjort ett bra köp och ett bra val. Men skulle någon säga nått negativ eller bara skoja om nått kan jag jag ta det väldigt hårt. (till exempel skoja att jag va tjock eller nått med utseendet) Många tycker att det bara är fjantigt men det är jag och jag rår inte för det. Jag tycker fortfarande inte om mig själv men de som tryck ner mig mest försvann när jag började gymnasiet så då hade jag ju dom kommentarerna ur vägen.
Min syster har alltid hjälpt mig. Hon har aldrig sagt riktigt rakt till mig att jag varit tjock och hon höll min haka uppe och sagt att jag varit fin och även lagt märke till när jag blivit smalare och sagt att det syns och gjort mig glad.
Sen träffade en underbar pojkvän, Magnus som kunde ge mig en puss och en kram och säga att han faktiskt älskade mig. Han älskade mig för den jag var och jag insåg flera saker som hjälpt mig. Det är en underbar känsla att känns sig älskad!
Idag fick jag en kommentar när en kompis såg att jag klippt ut all text från alla powerpointar och satt in i ett enda dokument för att träna på provet tills idag. Adelaine sa "Men, vad duktig du är". Asså jag blev jätte förvånad men ändå glad och kunde faktiskt känna mig duktig. Man får så ofta höra de sämre. Som när man inte åt godis, fika mm. Då suckade bara folk och sa att man överdrev.
 Det är så för mig, säger nån att jag är dålig..då ser jag mig som dålig. Säger någon att jag är bra, då känner jag mig bra. Jag som gått ner så mycket och så skulle någon säga att jag är tjock då skulle jag känna mig tjock och bli ledsen för att jag jobbat så mycket men "fortfarande" e lika tjock.
Jag vill verkligen tacka alla som hjälpt mig och även säga att jag fortfarande har en dålig bild på mig själv när det gäller utseende så folk vet att det kan vara ett lite jobbigt om man skulle skoja om saker. Det klart den bilden av mig blivit bättre! Och bättre ska den bli! Små kommentarer kan göra väldigt stor verkan!
Nu kan jag gå i skjortor, kortärmade och känna mig trygg och även börjat acceptera att jag kan stå framför kameran, det går framåt hela tiden.

Japp nu vet ni de. Nått mer som ni vill ha svar på, säg till. Kände bara för att öppna mig lite.

3 kommentarer:

  1. Det finns två specifika tillfällen jag aldrig glömmer.

    Det ena var sommarn 2006, du skulle fylla 12. Jag tvingade sig att sätta på sig ett linne som jag hade köpt från H&M. Det var pastellfärgat och luftigt med "emperor waist" design. På kul så gav jag dig lite läppglans och sen fotade jag dig i mitt rum. Jag tog typ en miljon bilder, du blev bra på varenda ett. Du va så himla glad och sa att du kände dig fin för första gången.

    Mitt andra minne är från sommarn 2010 om jag inte minns fel. Åter igen tvingade jag på dig en av mina plagg, denna gång en av mina lolitaklänningar, vit med svarta noter. Vi åkte till Maxi med pappa för att handla mat och du strålade som en sol mot varenda människa som tittade på dig och sa att varenda människa låg märke till dig och att du kände dig fin.

    Det var magiskt.

    SvaraRadera
  2. Förresten så tyckte jag också att mamma var en bitch. man talar inte om för en 11-åring att hon borde söka hjälp. Man talar inte ens om för en 15-åring att hon borde söka hjälp. Det är föräldrarnas ansvar att hjälpa en tills man är myndig. Jag tror att mamma inte hjälpte dig för att hon skämdes över att hon själv inte kunde gå ner i vikt, men hon vågade inte erkänna det. Du hittade alltid godis i handskfacket när hon påstod att hon stöttade dig genom att inte äta sötsaker själv.

    Jag är jätteimpad av din viktminskning. Jag kan inte ens gå ner två kilo.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mjo de tillfällena kommer man själv också ihåg, dock inte att jag var på maxi men.

      Ne men eller hur hon gav en bara sämre självförtroende T.T

      Tack! <3 Joho det kan du nog, så har jag också sagt när jag stannat på nån siffra men har ändå lyckats ta mig där ifrån tillslut :)

      Radera